För ett år sedan köpte paret Marlene och Soufiane en villa från 1956. Villan saknade fungerande toalett, köket var trångt och omodernt med kylen placerad mitt i en dörröppning. Tanken var att de skulle renovera huset.

Men efter det första barnet följde trillingar och tiden har helt enkelt inte räckt till för att renovera. Matte, Mija och Willy rycker in för att ge familjen ett nytt modernt kök där alla kan trivas.

Inredaren Mija om köksinredningen
Eftersom paret var en man från tunisien och en svensk tjej så ville jag förena deras två kulturer. I butiken Marackesh hittade jag det läckra kaklet, men hade lite svårt att bestämma mig för en eftersom alla var så vackra. När Soufiane såg kaklet jag valt visade det sig att hans farmor hade haft samma kakel. Det blev som hemma driekt, vilken lyckoträff!

Eftersom kakelplattorna är handgjorda är de inte exakt lika, men det är bara charmigt tycker jag. Det är något dyrare att köpa handgjort kakel men inte någon enorm skillnad och det kan det ju vara värt.

Vi kaklade en hel vägg i köket eftersom mönstret bara blev vackrare ju mer man fick upp. En klassisk rad hade blivit för lite, och jag inreder ofta på känsla och ser hur det blir.

Mija om vardagsrummet
Till soffor valde vi dynor för att de ska kunna fungera som extrasängar. Här kan gäster övernatta vilket är extra bra när man har många barn, som familjen har. De runda ”korv-kuddar” sydde jag själv, men resten av kuddarna är köpta.

Det fyrkantiga bordet fick Matte och Willy göra efter en grundidé av mig, de fick klura en hel del, men fick till en väldigt smart och smakfull lösning.

Förutom sofforna valde vi också de klassiska puffarna i skinn. Två av väggarna fick gardinskenor med härliga tyger så att familjen kan stänga till. Känslan blir lite av ett beduintält.